Operationsdagen ~ 26:e september 2012
Väcktes vid klockan 8 på morgonen. Jag fick lugnande tabletter av sjuksköterskorna och rena kläder som bestod av en skjorta med öppen rygg och en knut i nacken. Gick även på toa för sista gången innan operationen. När klockan var 9 rullades jag ner till ett rum med skynken för varje säng innan jag fick komma in till operationssalen. Där tog det ett sista blodprov och så fick jag en nål i det vänstra armvecket där de skulle stoppa in sömnmedlet. (Jag hade några veckor innan bett om att inte få sövas med mask, utan istället med spruta, då jag får panik av att sövas med en mask (problem som jag haft sedan jag var mindre då jag opererades)). På samma plats fick jag även en rolig huvudbonad, precis som alla andra fick ha (även min mamma) innan vi alla fick föras in i operationssalen.
Jag fick vänta en halvtimme innan jag fick föras in dit dock, vilket var en ganska jobbig väntan. Men mamma var med mig och lugnade mig. Klockan blev lite innan 10 och så var det min tur. Jag rullades förbi massa operationsrum och väl inne i det rätta rummet satte de på massa EKG-plåster på bröstet som mäter hur väl hjärtat fungerar. Sedan gjorde de även en blodtrycksmätning. Jag var rätt lugn vid den tiden, för jag visste hur bra doktorerna är där sedan erfarenhet av förut då jag var yngre.
Efter de hade mätt allt och satt fast allting så fick jag lite lätt syrgas. De började sedan med att säga "Nu kommer du snart att somna Emma..." och förde in sömnmedlet i armen genom nålen. Jag fortsatte andas men inget tycktes hända på ganska lång tid. Min mamma stod jämte mig hela tiden och kollade på mig. Plötsligt kom den överväldigande känslan av tröttheten som är så skön. Jag somnade in vid klockan 10.
Timmarna gick och mina anhöriga började bli allt mer oroliga över mig. De sa att operationen skulle ta cirka 3-4 timmar... Det gick 4 timmar, sen 5 timmar, sen 6 timmar... När klockan var 6-7 på kvällen vaknade jag.
Plötsligt var jag på uppvakningsavdelningen där mamma och pappa stod och vakade över mig (♡). Vill knappt tänka på vad mina älskade hade tänkt under dessa timmarna. Jag ville såklart upp till avdelningen direkt eftersom jag inte gillar uppvaket överhuvudtaget. Det är en massa okända människor där inne tillsammans med dig som också har opererats, och ja... det var inte en rolig natt som skulle komma. Jag hade fått urinkateter och detta skulle bli starten på en lång rehabilitering.
Jag fick vänta en halvtimme innan jag fick föras in dit dock, vilket var en ganska jobbig väntan. Men mamma var med mig och lugnade mig. Klockan blev lite innan 10 och så var det min tur. Jag rullades förbi massa operationsrum och väl inne i det rätta rummet satte de på massa EKG-plåster på bröstet som mäter hur väl hjärtat fungerar. Sedan gjorde de även en blodtrycksmätning. Jag var rätt lugn vid den tiden, för jag visste hur bra doktorerna är där sedan erfarenhet av förut då jag var yngre.
Efter de hade mätt allt och satt fast allting så fick jag lite lätt syrgas. De började sedan med att säga "Nu kommer du snart att somna Emma..." och förde in sömnmedlet i armen genom nålen. Jag fortsatte andas men inget tycktes hända på ganska lång tid. Min mamma stod jämte mig hela tiden och kollade på mig. Plötsligt kom den överväldigande känslan av tröttheten som är så skön. Jag somnade in vid klockan 10.
Timmarna gick och mina anhöriga började bli allt mer oroliga över mig. De sa att operationen skulle ta cirka 3-4 timmar... Det gick 4 timmar, sen 5 timmar, sen 6 timmar... När klockan var 6-7 på kvällen vaknade jag.
Plötsligt var jag på uppvakningsavdelningen där mamma och pappa stod och vakade över mig (♡). Vill knappt tänka på vad mina älskade hade tänkt under dessa timmarna. Jag ville såklart upp till avdelningen direkt eftersom jag inte gillar uppvaket överhuvudtaget. Det är en massa okända människor där inne tillsammans med dig som också har opererats, och ja... det var inte en rolig natt som skulle komma. Jag hade fått urinkateter och detta skulle bli starten på en lång rehabilitering.